Skånskans särdrag

Den skånska dialekten är enkel att känna igen när någon pratar. Ett av de vanligaste särdragen inom skånskan är att r:et uttalas långt nere i halsen. Man kan säga att det skånska r:et är en blandning av ett J och ett R. I skånskan undviker man oftast de hårda konsonanterna. Så just det ordet "konsonanter" skulle nästan uttalas "konsonaner". Har du hört en skåning prata så känner du säkert även igen att deras A sägs på ett annat sätt. A:et uttalas som "au". Skulle du säga "tak" på skånska skiulle det bli "tauk" eller "taåk". Även u:et uttalas olikt, den omvandlas till ett "o". Ett exempel är att "hunden" blir "honden. Det finns mera små särdrag inom skånskan än dessa men de här är de mest vanligaste och tydligaste. Hejdå för denna gång!